RISKNYTT 2001: 2-3 Nyhetsblad för Riskkollegiet - svensk förening för riskvetenskap Några rader från ordföranden Valet av styrelse i april år 2001 innebar att de nya stadgarna för Riskkollegiet för första gången kunde tillämpas fullt ut. Fler personer än tidigare har blivit engagerade. Därmed har ytterligare kompetens kunnat tas tillvara för styrelsearbetet. Vi är många som är nykomlingar. Det har tagit litet tid för oss att komma igång med att bygga vidare på den grund som lagts sedan Riskkollegiet bildades år 1988. Mer om detta längre fram! Det ligger ju i sakens natur att personer som länge varit aktiva i styrelsen för en ideell förening så småningom vill få tid för annat. Detta drabbade Riskkollegiet särskilt hårt i våras, när inte mindre än tre av de tidigare fem ledamöterna i styrelsen avböjde återval. Jag syftar på Gunnar Bengtsson, Carin Sundström-Frisk och Ulla Swarén. Carin har ju varit en av stöttepelarna inom styrelsen ända sedan år 1992 och Gunnar sedan år 1999. Ett särskilt tack vill jag rikta till Ulla (styrelseledamot sedan år 1994) som haft den svåra uppgiften att som ordförande åren 1998 - 2001 dels hantera övergången mellan två skeden av Riskkollegiets verksamhet, dels se till att föreningens utåtriktade verksamhet kunde behålla sin traditionellt höga ambitionsnivå. Som ny ordförande har jag haft särskilda möjligheter att i efterhand se hur mycket arbete och tid som Du har lagt ner på föreningens utåtriktade evenemang och på att styrelsearbetet ska fungera i praktiken. Inte minst har uppgiften som redaktör för Risknytt ställt krav på ett stort engagemang. Jag vill gärna använda de här raderna för att på hela Riskkollegiets vägnar tacka Dig för all tid och kraft som Du har lagt ner på vår förening. Dessutom vill jag personligen tacka Ulla för all hjälp till mig i samband med skiftet av ordförande! I den nya styrelsen om nio personer (inklusive suppleanter och doktorandombud) återfinns alltså endast två (Ann Enander och Sven-Ove Hansson) från förra mandatperioden. Hittills har vi träffats tre gånger (i maj, juni och augusti). För att Riskkollegiet också i framtiden skall kunna erbjuda attraktiva arrangemang, prioriterar vi arbetet med att långsiktigt stärka föreningens ekonomiska ställning. Inom kort kommer det att finnas ett aktualiserat informationsblad, som översiktligt beskriver föreningens syfte och verksamhet samt innehåller information om hur man blir medlem. Vår hemsida (www.riskkollegiet.nu) kommer att förbättras och hållas mer aktuell. Kostnaderna för detta kan hållas på en låg nivå tack vare att vi har lyckats engagera en av våra medlemmar, Marcus Abrahamsson (doktorand vid LTH Brandteknik, Lund), som webbredaktör. Med dessa verktyg i handen kommer styrelsen att söka kontakt med institutioner och sammanslutningar av olika slag, som vi bedömer kan ha intresse av Riskkollegiets verksamhet och är villiga att ge ekonomiskt stöd. De många kompetensområden som finns företrädda bland våra medlemmar och den kontaktyta som medlemmarna utgör bör vara goda argument. Idag kan vi räkna tre sådana stödjande organisationer, nämligen Kemikalieinspektionen, Räddningsverket och Strålskyddsinstitutet, som var och en bidrar med 10 000 kr per år. Men styrelsens kontaktnät - och kanske också uppslagsrikedom - är inte tillräckligt för att utvidga denna krets i sådan utsträckning som behövs. Jag vill gärna få uppslag från våra medlemmar om organisationer och sammanslutningar - och varför inte även företag med inriktning på att begränsa risker - som ni tror kan intresseras för föreningens verksamhet. Hör alltså av er, gärna på e-post så tar jag kontakt för närmare diskussion! Naturligtvis behöver vi också bli fler medlemmar! Ett sätt kan vara att alla nuvarande medlemmar uppmärksammar personer i det egna nätverket på att Riskkollegiet finns och hänvisar till vår hemsida (www.riskkollegiet.nu) för ytterligare information. Exemplar av det ovan nämnda informationsbladet kommer att skickas ut till alla medlemmar. Sprid gärna kopior! Utökningen av styrelsen har också inneburit att ordföranden inte som hittills automatiskt behövt ta på sig uppgiften som redaktör för Risknytt. Jag räknar med att det ska visa sig möjligt att inom styrelsen finna någon som är villig att sköta Risknytt. Som framgår av annan plats i detta nummer har Marie Haag-Grönlund åtagit sig att redigera detta nummer. Huvudansvaret för att förbereda
och genomföra olika arrangemang kommer att växla mellan styrelsens
ledamöter. Styrelsen bedömer att Riskkollegiets
arrangemang för medlemmarna kan vinna på att i ökad
omfattning anordnas i samverkan med andra organisationer. Formerna för
en sådan samverkan får anpassas till vad som är lämpligt
i varje särskilt fall. Kontakta mig gärna med uppslag (jfr
ovan)! / Olof Söderberg Presentation av styrelsen En styrelse med följande sammansättning valdes vid årsmötet den 23 april 2001: Olof Söderberg, ordförande Sven Ove Hansson, vice ordförande Titus Kyrklund, sekreterare Misse Wester-Herber, kassör Ann Enander, ledamot Jana Truedsson, doktorandombud Christina Rudén, doktorandombud Marie Haag Grönlund, suppleant Dick Hedberg, suppleant ****************** The 2001 Lindell Honorary Lecture hölls den 23 april i direkt anslutning till fö-reningens årsmöte. Huvudtalare var professor Roger E. Kasperson, Executive Director, Stockholm Environmental Institute, och temat var Populations at risk: Factors increasing vulnerability to environmental change Riskanalys av miljöeffekter har hittills i stort sett omfattat skador av miljöförstörande ämnen. Väldigt lite av analysen har inriktats på multipla stressfaktorer som drabbar de mest känsliga populationerna eller de sociala och ekonomiska faktorer som påverkar förmågan att hantera och motverka stressfaktorer i miljön. Professor Kasperson inledde med att ge en överblick över olika definitioner på begreppet "vulnerability". Enligt 1 av 18 (!) olika definitioner som presenterades, förklaras "vulnerability" med ett systems negativa reaktion på förekomst av skadliga faktorer. Graden och typen av negativ reaktion styrs av systemets kapacitet att absorbera och återhämta sig från skadan. Flera olika komponenter bidrar alltså till "vulnerability"; biologiska varelser och ekosystem uppvisar olika känslighet för förändringar i omgivningen, men risken för skada påverkas dessutom av förmågan att svara på de förändrade förutsättningarna. Systemen kan svara med anpassning till de nya förutsättningarna eller med speciella åtgärder för att hantera de skadliga effekterna. Naturliga katastrofer såsom översvämningar,
vulkanutbrott och jordbävningar får inte samma effekter överallt
i världen. I utvecklingsländer är förlorade liv
den allvarligaste konsekvensen av dessa katastrofer, medan de i den
industrialiserade världen fr a leder till ekonomiska förluster.
Orsaken till skadans karaktär är inte att antalet skadliga
händelser är olika - variationen i känslighet beror i
detta fall på faktorer som populationstäthet i U-länder
och högre ekonomiska värden i I-länderna. Professor Kasperson avslutade med att räkna upp ett antal problem som återstår innan man kan analysera känslighet på ett mer strukturerat och vetenskapligt sätt. Multipla faktorer bidrar till stressen och det är inte tillräckligt att studera en effekt i taget, men ännu finns inget sätt att analysera multipla stressfaktorer. Man måste också tydliggöra den direkta orsaken till systemens känslighet; stressfaktorerna och/eller den individuella känsligheten. Ett ytterligare dilemma är att experter inom ekologi och sociala vetenskaper ännu inte samarbetar, trots att ett tvärvetenskapligt tänkande är avgörande för forskningsframgångar inom detta område. Känslighet måste vidare ses som ett dynamiskt snarare än ett statiskt tillstånd. Åtgärder som vidtas för att svara mot stressen förändrar stressens karaktär, och objektet som studeras förändras därför kontinuerligt. Slutligen påverkar globala beslut små regioner mycket olika, beroende på lokala förutsättningar, och de globala besluten kan därför i vissa fall skapa stor negativ stress på det lokala planet. Stora forskningsprogram behövs för att öka kunskapen inom området, men dessvärre finns även ett gap mellan det som är vetenskapligt känt och de metoder som används i praktiken. Professor Malin Falkenmark, Stockholm International Water Institute, talade under rubriken "Multiple water related stresses in hunger stricken developing regions". Professor Falkenmark fokuserade på speciella riskpopulationer med avseende på vattenstress. De mest utsatta regionerna i världen är södra Asien och Afrika söder om Sahara. I dessa delar av världen är näringsintaget för lågt, vilket till stor del kan förklaras med vattenstress. Från rotzonen tas vatten upp och förbrukas av växterna, lång tids torka försämrar skördarna. Vattnet i floder och vattensamlingar avdunstar snabbt p.g.a. det varma klimatet, och regelbundna långa torrperioder påverkar situationen negativt. Urlakning förstärker problemen ytterligare. Ökad vattenstress i redan utsatta områden kan förväntas p.g.a. mindre nederbörd som konsekvens av klimatförändringar. Den växande befolkningen kommer dessutom att leda till ökad vattenkonsumtion, vilket ytterligare förstärks av en förbättrad levnadsstandard. Föroreningar från städer, industrier och jordbruk kommer dessutom att försämra vattenkvaliteten. Gunnar Bengtsson, generaldirektör för Kemikalieinspektionen, talade under rubriken "Factors influencing children's vulnerability to pesticide poisoning" och fokuserade speciellt på barns exponering för bekämpningsmedel i utvecklingsländer. Av de barn som föds i u-länder, dör ca 1 på 1000 p.g.a. bekämpningsmedelsförgiftning och många fler drabbas av förgiftningsskador. Dödligheten är ca 1000 gånger högre än i Sverige. Flera faktorer bidrar denna känslighet. I varma länder förekommer ofta många skadedjur och pesticider används därför i hög grad. Billiga bekämpningmedel och dålig skyddsutrustning används. Kunskapen om toxiska effekter är dålig och sjukvården når inte upp till västerländsk standard. Beteendet hos barn, med lek på mark och golv samt fingrar och föremål i munnen, bidrar till högre intag än för vuxna. Barn har annorlunda fysiologi än vuxna tex högre tarmabsorption av nitrater hos nyfödda och bly hos små barn, samt avsaknad av blod-hjärnbarriären hos nyfödda. Barn kan även vara mer känsliga under en viss del av utvecklingen t.ex. under fosterstadiet. Sjuka eller undernärda barn är i allmänhet känsliga för skadliga ämnen. Polymorfism (olika varianter av gener) är olika i olika populationer, vilket påverkar effekten av exponeringen. Publiken fick därefter tillfälle
att ställa frågor och delta i debatten. Gunnar Bengtsson
konstaterade att bedömning av kemiska risker i ett längre
perspektiv mycket sällan görs. En central fråga i detta
sammanhang är: Hur definieras egentligen välstånd? På
frågan om vulnerability verkligen är viktigt, svarade professor
Kasperson att man snarare borde börja med att titta på vilka
grupper som är mest känsliga än att fokusera på
skadans art. Många känsliga grupper är inte synliga
pga att det inte finns någon som för deras talan. Gunnar
Bengtsson hänvisade till vårt sociala ansvar och vår
solidaritet som understryks i Agenda 21. Professor Falkenmark menade
dock att det krävs en känsla av kris för att något
drastiskt ska hända inom detta forskningsområde. ****************** Riskkollegiets symposium om stressrelaterade risker I samband med symposiet "Stressrelaterade risker" i december förra året, lämnade föreläsarna förslag på litteratur för den som ville lära mer. Här kommer listan på den litteratur som delades ut på seminariet samt några ytterligare alster. Avsikten med symposiet var att reda ut begreppen och belysa den multifaktoriella bakgrunden till fenomenet stress. Högkvalitativa föreläsningar presenterades av professor Töres Theorell, IPM, Karolinska Institutet, på temat "Stressorer och biologi", av docent Annika Härenstam, Arbetslivsinstitutet, som talade under rubriken "Moderna arbets- och livsvillkor för kvinnor och män - ett helhetsperspektiv", samt av docent Peter Nilsson, Universitetssjukhuset i Malmö, med titeln "Humana stressreaktioner i ett socialt samt evolutionsmedicinskt perspektiv".
****************** Vad gör doktoranderna? Med celler som verktyg i riskforskningen
Allt sedan principen om maximering av förväntad nytta först formulerade på 1600-talet har det framförts ett flertal argument såväl för som mot dess normativa rimlighet. Det övergripande syftet med min avhandling är att mer i detalj undersöka hållbarhet och relevans hos några av de argument som talar för respektive mot principen om förväntad nyttomaximering, samt att själv utveckla något eller några argument för eller mot principen. Av särskilt intresse är principens rimlighet då mycket osannolika händelser är inblandade, t ex kärnkraftshaverier. Bör sådana osannolika händelser försummas, vilket förespråkarna av den s.k. De Minimis-principen hävdar. Eller bör man beräkna förväntad nytta på traditionellt sätt även här? Arbetet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond inom ramen för projektet Neglected Risks. Min handledare är professor Sven Ove Hansson, KTH. E-post: martinp@infra.kth.se Riskanalyser och behandling av osäkerheter Inom projektet, vilket utgör stommen i min (kommande) licentiatavhandling, studerar jag värdet av kvantitativ riskanalys som beslutsunderlag, framför allt med avseende på hur osäkerheter behandlas. Arbetet kan grovt indelas i två huvuddelar. Den första behandlar dagens situation i Sverige och utomlands, där bland annat standards för riskanalys, riskbaserade regelsystem, samt ett större antal genomförda riskanalyser studerats för att kartlägga hur frågor kring osäkerhet behandlas i dagsläget. I den andra huvuddelen ligger fokus på tillgängliga metoder för osäkerhetsanalys, vad som krävs för att utföra analysen, samt på vilket sätt kvaliteten på riskanalysen som beslutsunderlag kan förbättras med hjälp av de olika metoderna. Målsättningen är att projektet skall avrapporteras innan årsskiftet. I mitt fortsatta arbete mot doktorsavhandling hoppas jag kunna bredda verksam-heten något till att omfatta även andra verktyg för beslutsstöd. Dock fortfarande med fokus på olycksrisker i tekniska system, samt på hur de stora osäkerheter som alltid uppkommer när sådana system analyseras kan hanteras för att möjliggöra robusta beslut. marcus.abrahamsson@brand.lth.se
Anteckningar från Risk och Etik, doktorandsymposium i mars 2001 Risk och Etik - en teoretisk introduktion
Olika beslutsteorier presenterades och analyserades utifrån det s.k. "utspädningsproblemet". Utspädningsproblemet är problemet med att utifrån moraliska bedömningar av handlingar som med säkerhet leder till ett oönskat utfall härleda moraliska bedömningar av handlingar som endast ökar dess sannolikhet. T.ex. den moraliska skillnaden mellan att p.g.a. vårdslöshet döda en annan person när man kör bil, jämfört med att köra så att sannolikheten för att döda någon i trafiken ökar med t ex 1/100, 1/1000 eller 1/1000 000. Vad händer med det moraliska problemet när sannolikheten för att döda någon med sin bil går mot noll? Det konstaterades att både traditionell riskanalys (med objektiva sannolikheter) och utilitarismen (med subjektiva sannolikheter) har problem att hantera utspädningsproblemet. Dessutom ger dessa teoriers strikt opersonliga synsätt på risker (d v s att det inte spelar någon roll vem som får utstå risken så länge som den totala uppnådda nyttan överväger, även om nyttan helt och hållet tillfaller någon annan) ohållbara implikationer. Slutsatsen blev att frågan om risk och etik traditionellt är felställd. Viktiga delfrågor har uteslutits, såsom t ex avsikten med en handling, och vem som utsätter vem för en risk. Ett förslag till en formulering av en moralisk princip som tar hänsyn till den typen av frågeställningar kan vara: "Ingen skall utsättas för en risk såvida inte detta är ett led i ett rättvist samhälleligt system för risktagande som verkar till hennes fördel". En sådan formulering erkänner
enskilda personers rättigheter, samtidigt som den kräver en
ömsesidig anpassning av individer till ett samhälleligt (och
rättvist) system. Hänsyn tas alltså i detta fall till
vem som utstår risken och vem som den gagnar. Gen-teknik och gen-etik Den efterföljande diskussionen kom att handla dels om hur den enskilda människan ska kunna hantera informationen som generna kan ge, dels om hur resurser till forskning och andra åtgärder bör fördelas. I vilken mån man har skyldighet att sprida information om sina egna gener till andra berörda, t.ex. syskon och barn? Det konstaterades att genetiska rådgivare (som redan finns som yrkeskategori) i framtiden skulle kunna bli viktiga. Skulle vi vilja ha "genetisk information" om oss själva? En del ansåg att det beror på om man kan påverka ett eventuellt kommande sjukdomsförlopp eller ej, medan andra tyckte att det kunde vara meningsfullt att påverka hur man lever sitt liv i den händelse man vet att livet blir kortare än förväntat, även om inte själva sjukdomen går att påverka. Det påpekades att uttryck såsom "alkoholist-genen" och "schizofreni-genen" framförallt har massmediala poänger. I de allra flesta fall handlar gen-diagnostik om att man med rimlig säkerhet kan förutsäga en viss riskökning. Sådana sannolikhetsuppskattningar är oftast mindre intressanta för individen än för t ex försäkringsbolag. Genetiskt modifierade grödor går
att ta patent på, men inte på växtsorter som utvecklats
med konventionell växtförädling. Forskningsmedlen styrs
åt det håll där de förväntade ekonomiska
vinsterna finns, d.v.s. där man kan skydda sina upptäckter
med patent. Socialantropologi och risk: Fallet
med tunnelbygget genom Hallandsåsen Cost-benefit-analyser, jämlikhet
och effektivitet Försiktighet och försiktighetsprincipen Om det finns risk för allvarliga eller irreversibla hot, skall inte kunskapsbrist kunna användas som argument för att inte vidta kostnadseffektiva åtgärder. Denna tolkning ställer inte särskilt höga krav på försiktighet. En annan typ av definition är den "substantiella" - som direkt styr våra handlingar: Om det finns ett hot som är osäkert, då är någon åtgärd en plikt. Den senare anses mer krävande och är också den som svenska miljömyndigheter vanligen förespråkar. Traditionellt har försiktighetsprincipen starkt stöd i Sverige och den finns också inskriven i svensk lag. Vi diskuterade vidare försiktighetsprincipen
utifrån tre vanliga argument som anförts emot den, nämligen
att (1) den är illa definierad, (2) den är absolutistisk,
dvs den tillåter inga handlingar alls, och (3) den är ovetenskaplig.
Det första argumentet, att principen är illa definierad samt
vag och urvattnad stämmer väl med den mest kända formuleringen
(den i Riodeklarationen). Det är dock inget argument emot försiktighet
i sig. Det andra argumentet, att principen är absolutistisk och
inte tillåter någonting, eftersom ofarlighet i praktiken
är svårt att bevisa, diskuterades också. Vi konstaterade
att försiktighetsprincipen framförallt är användbar
i de fall då sannolikheterna för ett hot är små,
eller mycket osäkra, samtidigt som de befarade konsekvenserna är
mycket allvarliga. Vi kom också in på det faktum att vi
i det verkliga livet ofta helt bortser från risker som är
behäftade med mycket små sannolikheter. Det kanske inte ens
är praktiskt möjligt att hantera mycket små sannolikheter
i en beslutssituation. Det sista argumentet emot försiktighetsprincipen
som vi diskuterade var att den är ovetenskaplig. Här konstaterades
att principen i första hand är en beslutsregel som främst
är tänkt att appliceras i riskhanteringsprocessen. Den är
dock möjlig att använda även i vetenskapen (t.ex. vid
val av frågeställningar och försöksdesign, samt
hur man redovisar, och tolkar sina data). Debatt om etiska aspekter på
djurförsök Debattörer var Karin Gabrielsson, ordförande i Stiftelsen forskning utan djurförsök och Lars Wiklund, Pharmacia. Karin Gabrielsson argumenterade för att nya och validerade försöksdjursfria metoder för akut toxicitet skulle kunna finnas tillgängliga inom ett fåtal år om det skedde genom ett gemensamt internationellt samarbete och finansieringsansvar. Lars Wiklund menade att det dock finns problem med validering för tester av kronisk toxicitet, reproduktionstoxicitet och cancer, samt att förenklade testmetoder på t.ex. cellkulturer inte kan ge tillräcklig information för att kvantifiera kemiska hälsorisker för människa. Andra metoder bör alltid användas när det är möjligt och samtidigt bör omfattningen av djuranvändningen minskas så långt möjligt och de befintliga metoderna utvecklas. Karin Gabrielsson menade att det inte finns någon moralisk skillnad mellan djur och människor. Lars Wiklund påpekade att det är svårt att gradera skillnader mellan olika djurarter, men att det ändå finns en moralisk skillnad mellan människan och andra djur. När det gäller djurförsök är den förväntade nyttan med försöken central. Slutsatsen från debatten blev att
viss användning av djurförsök f.n. är ofrånkomlig,
men att det finns goda skäl att försöka minska försöksdjursanvändningen.
T.ex. bör incitament för utveckling och validering av alternativa
och kompletterande metoder ses över, och det internationella samarbetet
inom detta område utvecklas. Huruvida människan intar en
moralisk särställning i djurriket får vi återkomma
till i kommande diskussioner! MEDLEMSINFORMATION Medlemsmöte 27 september PROGRAM
Medlemsmöte 12 november Nya medlemmar Medlemsregistret på webbplatsen Redaktion Kollegiets styrelse Kansli: Sigbladh Administration HB Webplats: www.riskkollegiet.nu |